(Replik På Kjell Bergkvists (C) inlägg 4/8)

Riksdagskandidaten Kjell Bergkvist (C) tar i, utan minsta tecken på blygsamhet, när han beskriver sitt parti som alliansens gröna parti. Fossil energi fasas ut, omställning till förnybart, vindkraften ökar och ansvar för hela Sveriges konkurrenskraft och välstånd. Samtidigt har centerledaren Maud Olofsson flaggat för att sälja ut delar av statliga Vattenfall och använda pengarna till ett nytt bolag, Framtidsenergi AB, och en fond för investeringar i Norrlands inland. Det luktar panik inför det kommande valet och dåligt samvete för att landsbygden har övergivits.

Bergkvist verkar helt ha missat Vattenfalls expansiva agerande inom den smutsiga kol- och naturgasbranchen i Europa, senast med köpet av Nuon i Holland för närmare 100 miljarder kronor.

Maud Olofsson vill skapa nya gröna jobb genom statliga riskpengar. Hon är dock naiv om hon tror att framtidens Scania, ABB och Ericsson stannar kvar i Sverige om Framtidsenergi AB säljer sin andel när utvecklingsfasen är avklarad och lönsamhet har uppnåtts. Som exempel kan nämnas att cirka 90 procent av investeringsvärdet i vindkraft som byggs i Norrland i dag produceras utomlands. Det är bara arbetsvägar, kabelförläggning och fundament som genomförs med lokala resurser. Dessutom förväntar sig dessa investerare att utökad kapacitet för elöverföring på stamnätet, till mycket stora kostnader, skall bekostas av svenska skattebetalare via sin elräkning och statliga Svenska Kraftnät. All tillkommande elproduktion norr om Ljusnan behöver nämligen transporteras söderut för att nå köpare och konsumenter.

Utan fortsatt ägande som styrmedel kommer de nya och gröna arbetstillfällena i Sverige att lysa med sin frånvaro när det gäller produktion av utrustning för ny energiteknik. Risken är mycket stor att Framtidsenergi AB tillför just risktagande och kapital medan andra aktörer skördar frukterna.

Maud Olofsson skriver vidare att det är viktigt att behålla kontrollen över den svenska vattenkraften och därför också ägandet i Vattenfall. Det är ett mycket sent uppvaknande från Maud Olofssons sida då långt mer än hälften av den svenska vattenkraften redan i dag är såld till utlandet och ägs av i huvudsak tyska Eon, finska Fortum och norska Statkraft. Man kan undra vad till exempel Eon ser hos svensk vattenkraft när Vattenfall under samma tidsperiod i stället köper smutsiga brunkolsverk och gamla kärnkraftreaktorer i Holland och Tyskland.

Vidare lovar Bergkvist och Olofsson välstånd i hela landet och en särskild fond till Norrland. Deras dåliga samveten gnager. Den senare har helt rätt i att vattenkraftens utbyggnad i Norrland starkt bidragit till Sveriges utveckling och välstånd, förutom just då i Norrland. Som ett exempel på den rådande orimliga snedfördelningen av ekonomiska resurser kan nämnas att om skatteintäkterna från vattenkraften fick stanna där naturresursen finns och exploateringen sker, så skulle Ragunda kommun i Jämtland, en av de fem fattigaste kommunerna i landet, helt kunna slopa sin utdebitering av kommunal skatt och ändå hålla en mycket god kommunal samhällsservice.

Norrland behöver varken investeringsfonder eller statliga utjämningsbidrag. Norrland behöver däremot få en rättvis möjlighet att utveckla en sammanhållen Region Norrland med hjälp av de stora ekonomiska överskott som genereras i området. 50 miljarder kronor varje år som investeringspotential, varav elva miljarder som ersätter de nuvarande statliga utjämningsbidragen, skapar mer än 30000 nya arbetstillfällen och vänder passivitet och bidragsberoende till utveckling och framtidstro. Vi kan då för gott ta död på myten om att Norrland är en tärande del av Sverige, en lögn som energiskt hållits vid liv av politiker i mer än 50 år.

JT Lindh

Arne Forsell

Norrländska Samlingspartiet